Vretar i en mening

Parken var ursprungligen en av stadens vretar.

Som ett guldmålat sängornament i empire satt solen på himlen och i skvalpet från magra och feta gick ryggen i vågor på väg ut i viken och så ska det kännas, för att flyta på rygg på en plats där stan blivit lite av oreglerad utkant med magra vretar och grå berghällar i vilka täppor stuckit sig in överallt, att flyta på rygg en bit över urbergsplattan i riktning mot de väldiga havsgravarna på Saltsjösidan, det ska kännas lika genomskinligt klart som själva principen om allting som flyter, det att man nersänkt i en vätska upplever att man svävar plötsligt, att man förlorat i tyngd fast man vet att viktförlusten är skenbar och till för att kroppen som badar ska njuta av nakenheten och älska sin sommar.

Kommentar till materialredovisningen: I Kvistbro i Närke uppges skrant betyda ' gräs, som växer på vretar och mellan stenar '.