Ängslig i en mening

När Marie Demker i DN framförde avvikande åsikt, klassades hon ett " aningslöst offer " för sin professors " härskarstrategi " och följaktligen mest ängslig om sin egen karriär i manssamhället.

Så du slipper vara sådär ängslig jämt. "

Aningen ängslig är hon inför TV-rollen.

Men i den nya romanen fullföljer Tore Renberg på ett rätt roligt och insiktsfullt sätt berättelsen om en ängslig mans mognadsprocess.

Han tycker att han är ängslig fortfarande, behöver bekräftelse från gästerna, var det verkligen gott?

Eftersom han inte har för vana att ackordera med livet, och inte tycks lägga märke till dess tarvlighet, saknar han helt den goda, varma lukt av ängslig småsinthet som är människorna egen.

Men längtan gör att man blir ängslig och lägger sig nära alliansen för att inte tappa mittenväljare.

Tore Renberg fullföljer berättelsen om en ängslig mans mognadsprocess.

- Det gör mig lite ängslig, och jag tror att det är lite farligt från demokratisk synpunkt att " demokratins verktyg " ser gladare ut när de lämnar politiken än när de tillträder, säger Nygren.

– Jag tror inte att man ska vara så ängslig och bara visa upp det mest lättsamma av opera för den stora allmänheten.

­ Nu har man lärt sig läxan och kommissionen förefaller närmast ängslig för att säga något som kan uppfattas som inblandning i en inre dansk angelägenhet, säger Hans Jörgen Nielsen.

Saker en mer ytlig eller ängslig person kanske skulle hålla tillbaka.

I bästa fall övergår M med von Sydows och Öholms utspel från ängslig taktik till politiskt initiativ i bostadsfrågan: ” Vi vill bidra till ökad rörlighet genom att särskilt stärka hyresrättens möjligheter och konkurrenskraft.

Den amerikanske internetleverantören som kallar sig L Reynolds, och som skötte servern med Radio Islams hemsida, blev så ängslig när SvD kontaktade honom via e-post att han till slut stoppade den.

Hon är ängslig, ensam och gör allt för att behärska det kaos som hon bär inom sig.

­ Jag var lite ängslig för det i början, medger han.

(... ) i den nya romanen fullföljer Tore Renberg på ett rätt roligt och insiktsfullt sätt berättelsen om en ängslig mans mognadsprocess. ”

Kung Gustav var på sin tid ingen ängslig traditionsbevarare.

Han lägger huvudet på sned och tittar över axeln med ängslig självmedvetenhet för att i nästa stund upphöjt eftersinnande reflektera sitt bottenlösa förräderi i långa menande blickar.

Eller: Kulingen kom, och havet blev mörkt, och rorskvinnan ängslig.