Skrälle
SUBSTANTIV
  1. nedslitet, gammalt föremål; objekt i dåligt skick
  2. gammal, skröplig varelse (ofta människa)

Skrälle i en mening

"

Köp åtminstone lite brännvin, så att jag kan glömma för en stund hur jag har det och slipper vämjas över att se dig - magra skrälle, fågelskrämma, döding, varken kvinna eller man, du ska inte få mig på dig om det är det du inbillar dig...!

Källa: STORSUC
"

Jag sa till henne att nästa gång hon hör detta fanskap säga så till en kompis så ska hon säga att ” min mamma är jättetjock och hon är jättejättestark! ” ( detta är ju sant, innan jag blev tjock var jag en vekt skrälle. )

Källa: BLOGGMIX2015
"

-- Kom nu ditt skrälle!

Källa: ROMII
"

Herregud, vilket skrälle till infektion jag dragit på mig – hade lite förträngt hur det kändes att ha en kropp som knappt orkar gå på halvfart.

Källa: BLOGGMIX2014
"

Ordets härkomst är osäker, men möjligen är det släkt med skräp, skrapa och skravel, som kan betyda bl.a. ' bråte; småsten; pack, avskrap ' - jämför danska skravl ' kräk, krake, skrälle '.

Källa: PRESS95
"

Han fortsatte att prata om hårt bröd och mjukt bröd och tunnbröd och kaviar medan han funderade på ifall det ändå inte var han själv som hade skrämt ungen så, ett sådant gammalt skrälle som han blivit det senaste året.

Källa: SUC3
"

Jag knuffar till ett gammalt skrälle med galoschhaka och en ofantlig hatt i violett tyll som är fullt upptagen av att klämma i sig en tallrik småkakor.

Källa: ROMI
"

Nej usch, inte ska jag likna dig vid ett sånt skrälle.

Källa: ROMII
"

Ändå var jag ganska säker på att jag skulle få behålla mitt rostiga skrälle.

Källa: WEBBNYHETER2002
"

En gång såg jag en skylt på bussen där det stod ” Kattunge ” med ordet unge överstryket och ovanför stod det skrälle.

Källa: BLOGGMIX2015