Svårmod i en mening

Depression, svårmod, tvivel smög sig på.

Det var en elakartad koloncancer som tog hans liv och enligt hans fåtaliga vänner hade de sista åren varit präglade av smärtor och svårmod.

Vi översköljs av svårmod, vi vet båda att vi har tvingats ljuga, hänsynslöst, för att kunna överleva i våra respektive världar, som också de har varit fulla av absurda, monstruösa och förkrossande lögner.

Här finns en laddad frenesi, ett soniskt ultravåld och genomgående ett gripande svårmod.

Den vanligtvis melankoliske herr Nowak, som bar på en ospecificerad men i Centraleuropa vanligt förekommande typ av slaviskt svårmod, såg angenämt förvånad ut vid anblicken av skaran vid dörren.

Den som känt melankolins svårmod har ofta ett försiktigt, självkritiskt sätt som skiljer sig från den framtoning som t ex elallergikern har.

Till skillnad från Beck och Wallander är de dessutom tidlösa gestalter som med sitt romantiska svårmod skulle platsa lika bra i en roman av Charlotte Brontë.

Man kan invända mot bilden av manligt, medelålders svårmod, som ständigt upprepas i Angelopoulos filmer, och att han sällan ger skådespeleriet en riktig chans.

En dosa svårmod, en smula ensamhet och en hel del melankoli.

Nu för tiden ska det vara svårmod och i jagform, många lider av Eva Dahlgren-komplex, det är jag så trött på.

Niels Lyhnes svårmod och Lucien Leuwens ambitioner?

® Det finns en sorts djurparker som bara framkallar svårmod, mängder av trånga burar med avsköljda rena betonggolv och dystert slumrande djur som bligar svårmodigt mot människorna, björnar i små otäcka gropar med betongvägg och galler.

Ett utbrott av svenskt svårmod bemöts med den uppburne författarens milda överseende.

Inte bära på svenskt svårmod.

Vad fransmännen upptäckt hos Jay Jay är lite svårt att förstå, men att de läst in ett nordiskt svårmod á la Bergman i musiken är uppenbart.

Finnarna själva pratar om sitt svårmod och tungsinthet.

Man undrar verkligen vad det är för svårmod hon kan tänkas plita ner på sina rader.

Fylld av svårmod passerar jag det stora tegelhuset vid Esplanaden.

Om det är något Therése Söderlind, författare till den hyllade ” Norrlands svårmod ” kan, så är det att skapa stämningsfulla miljöer för läsaren att kliva in.

( Även den prisade debuten Norrlands svårmod från 2010 inleds med en väldigt fin prolog vilket gör mig nyfiken på vad denna författare, som hittills skrivit två tegelstensromaner, skulle kunna åstadkomma i ett kortare format. )